Det som rör sig i huvudet

Nu måste jag skriva igen, om allt som rör sig i mitt jävla huvud. Gruppmötet satte igång en massa funderingar och så kanske jag är i en period då jag berörs av saker och tar åt mig, vad vet jag. Efter min goda sushi blev det för mycket, alldeles för mycket. Jag har i en timme försökt trycka bort allting medans jag tittade färdigt på det sista avsnittet av the L word. Och nu vet jag inte vad jag ska försöka distrahera mig med.

Det gör så ont. Jag saknar Pär. Jag vill ha honom hos mig. Det här funkar uppenbarligen inte för mig. Jag försökte ge en hint om att jag ville träffas, eller iaf. prata. Antingen förstod han den inte eller så ville han inte förstå. Fast egentligen handlar det nog inte bara om honom och vår relation och att jag är kär. Jag är så sårbar just nu och vill bara gråta. Bland annat pratade vi om relationer och stress på gruppträffen idag. Vi uppmanades om att det är särskilt viktigt för oss att också ta itu med våran livssituation under den här långa perioden. Och som det står i papprena vi fick:
 
"Ingen annan kan åtgärda den (sin livssituation) än man själv, och det kan ha avgörande betydelse för möjligheterna till en bättre tillvaro"

Och sen försöktes det på att koppla stress till vikt och mat- och - ätbeteende. För att arbeta med att påverka sin viktbalans (förhållandet mellan intag och förbrukning) kan det av många skäl vara nödvändigt att också göra förändringar som syftar till att minska livsstress.

Detta startade ju såklart tankar som: vad har jag för livsstress i mitt liv just nu? Och vilka av dessa faktorer kan egentligen vara påfrestningar som kan rubba min egen jämnvikt. Jag vet svaret på det. Och det gör ont. FÖRJÄVLIGT ONT...

Om någon ändå kunde hålla om mig hårt, hårt, hårt och torka mina tårar.  

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0