FitnessFrida

Idag fick jag komma hem. Äventyret började i söndags, som ni kan se i mitt tidigare inlägg mådde jag inte speciellt bra i söndags eftermiddag, trodde helt enkelt att jag drabbats av influensan eller ngt. Men nej då, på natten vaknade jag vid halv tre, kände att jag hade gryyymt ont i magen, gick till toaletten och försökte stoppa fingrarna i halsen, men ingen reflex svarade på det jag ville. Försiktigt kröp jag tillbaka från badrumet till sängen där jag ropade på mamma. Päronen for upp, kollade efter hur jag mådde. Vi avvaktade ett tag, tillslut utbrister jag gråtande "jag orkar inte mer, ta mig härifrån"....

Akuten på Danderyds sjukhus blev nästa. Där skrevs jag in, blev omhändertagen, det togs blodtryck, tempen och sen blev jag stucken av diverse nålar för att ta prov efter prov. In kommer en doktor som klämmer på magen och beslutar att skicka upp mig till röntgen avdelningen. Innan jag åkte upp till röntgenavdelningen i min rullsäng tog mamma "farväl" av mig och åkte till jobbet för att få några minuters sömn innan hennes jobbdag.

På röntgen tog VÄÄÄÄÄRLDENS snyggaste (såklart!!) läkare hand om mig. Körde ultraljudsmaskinen över min mage i typ 20 minuter och försökte febrilt leta efter blindtarmen som han inte hittade någonstans. Han försvann ett par minuter och kom tillbaka med sin chef som också klämde och körde ultraljud på min mage. De kom helt enkelt fram till att min tjocktarm ligger för min blindtarm och därför kan dem inte säga att det inte är den som spökar och är källan till min onda mage.

Tillbaka till akuten där jag sedan blir skickad till akut-gyn. Kul!! Världens sötaste danska läkare gjorde en rutinmässig gyn undersökning av en sliten Frida som har legat på akuten i 12 timmar, som ser ut som ett as och dessutom har mens... *hahaha* skratta åt mig om ni vill, jag gjorde inte det i den stunden.. Men nu i efterhand kan jag garva åt det *tihi*. Men nej då, han hittade inte heller någonting konstigt, allt normalt!!

Tebax till akuten, där jag vid det här laget har så ont att jag håller på att spricka. Läkaren säger: "då kan du få lite smärtstillande, voltaren". En suck av lättnad går genom mig, snart slipper jag smärtan... Så kommer en sjuksköterska in med voltaren till mig, men VÄNTA!! Någonting är fel, hon har en spruta i handen och börjar göra den redo åt mig. Jag stirrar på den med mina största ögon och frågar: "vad är det där?" "Smärtstillande, en spruta som man sätter i den stora rumpmuskeln vid höften". Jag stirrar på den med ÄNNU större ögon denna gång. Med ens hon sätter in sprutan i muskeln ångrar jag mig. *fuck*.... skulle hellre stått ut med magont istället för den där hemska sprutan. (jag har än idag fortfarande ont i muskeln, känns som träningsvärk).

Sen blev jag helt enkelt inlagd på avdelning 61. Sov där i två nätter (tre med den på akuten), har inte ätit mer än en kvällsmacka vardera på måndag och tisdags kvällen. I övrigt har jag varit tvungen att fasta och ha dropp. Igår fick jag även morfin mot smärtan... ;) *ler*. Mamma och Lottis kom förbi på lunchen igår och hälsade på lilla mig i min sjukhusdräkt. Efter morgonblodproverna imorse visade äntligen mina infektionsvärden att dem var på väg ner, vilket resulterade i att jag fick åka hem!!! =) *överlycklig* Har idag tagit det lungt, haft vänner på besök och syster kom förbi med kort och världens fiinaste blommor <3
Det här var andra gången jag fick åka in akut på tre månader... vill inte se det som en vana!!

     
Blåmärke efter blodproverna, mitt sjukhusband och pluppar efter misslyckade blodprovsförsök och min onda stackars arm som är överlappad =)

Dagens: