saknad
Imorse hade jag en riktig katastrof-morgon, ni vet en sådan när man testar sjutusen olika klädesplagg, men inget som sitter bra. Ja, helt enkelt en sån där morgon då ingenting går som man vill och man känner sig ful. Hade till och med tagit fel på när jag skulle vara i skolan, vilket resulterade i en timme och fyrtio minuter extra på morgonen då jag precis skulle kliva ut från dörren här hemifrån.
Hade bara en mini lektion idag på 30 minuter, så efter skolan åkte jag med Viktor och Mysen in till stan. Jag älskar verkligen att åka bil =) man blir så härligt trött och slö... *ler*. Vi tog en sen lunch inne i stan innan vi tog oss hem igen. Viktor släppte av mig vid kyrkan där jag skulle ha konfirmationsträff. Det var trevligt, men jag hade ont i huvudet och satt typ på en stol i ett hörn och iaktog dem andra... Kan man ha en roligare hjälpledare?? *haha*
Gick sedan hem, kokade en härlig bunt med pasta. Var verkligen inte sugen på NÅGONTING att äta idag, så jag kokade en massa goda makaroner och blandade dem med smör och salt. Kan man göra en snabbare måltid?? ;) Har krupit i min morgonrock just nu och sitter och överväger om jag ska ta mig till gymet för ett Body Jam pass, eller om jag ska stanna kvar här hemma och kika på någon film (lånade med mig tre st från Viktor) och läsa i min tidning som kom hem i brevlådan idag... har fortfarande inte bestämt mig, låter tiden utvisa hur det blir.
Eller nää, det är ingen bra idé för då blir jag kvar här hemma bara. FAsiken, jag bestämmer mig nog för att åka med päronen ner till gymet. Behöver kanske det för att bli lite piggare och på bättre humör??
Saknar killen, han som jag tänker på hela dagarna. Önskar att han skulle ringa mig och bara småprata lite. Samtidigt vet jag att ett samtal bara gör det svårare för mig och får mig att längta mer. Därför har jag bestämt att han får ringa, då är det okej. Men jag ska hålla mig ifrån telefonen.... Fasiken att det ska vara så svårt.... Vill ju egentligen inget hellre än att vara i hans närhet, även om jag vet att han gjort mig ledsen. Känns just nu bara som om att jag skiter i det, för jag saknar honom. Jag saknar dig Pär!
Vi kastar in ett citat idag oxå:
