FitnessFrida -

Reflektioner

Till skillnad från igår kändes det oförskämt lätt att gå upp ur sängen imorse, trots att jag ställt klockan en halvtimme tidigare än vanligt. Härlig känsla att vakna pigg, glad och riktigt utvilad!

Ansiktsbehandlingen igår var underbar! Jag tror till och med att jag lyckades slumra till där på behandlingsbänken. Medans ansiktsmasken gjorde nytta fick jag en ljuvlig hand- och- armmassage. Innan behandlingen blev jag bjuden på middag hemma hos mammsen och papps, grillad kyckling och en god, fräsch sallad. Det blev en god och nyttig middag, även om den inte stod med på kostprogrammet som Madde har lagt upp åt mig (bättre en middag än ingen alls). Ibland kommer livet emellan och då får man göra det bästa av situationen!

Tanken var att åka och handla lövbiff efter behandlingen så att jag har till lunchen idag. Då var det såklart slut. Nödlösning - mager nötfärs. Det får gå! Det är såhär livet är och alltid kommer att vara. Man måste hitta lösningar som får det att fungera. Har du inte tid att träna på vardagarna? Skaffa dig tid! Istället för att gå ut med kollegorna och äta lunch - laga matlådor, ät den på din plats och ta en promenad på lunchen. Lägg upp en plan och håll dig till den.

Jag vet, det kan ofta vara lättare sagt än gjort. Jag har haft ett jobb som har näst intill stressat ihjäl mig, då jag inte orkade med träningen, inte orkade bry mig om vad jag åt. Jag har haft perioder med hetsätning. Jag har haft perioder med ångest, perioder med känslan av att jag inte räcker till, med prestationskrav (nej, skolan var inget för en duktig flicka som jag). Skillnaden var att jag tog tag i min situation. Jag såg att jag inte mådde bra och tog ansvar för det, förändrade vardagen. En del saker å andra sidan kan man inte påverka.

Under hela min ungdomstid har jag haft väldigt, väldigt svår ackne. Jag har testat alla mediciner på marknaden, alla behandlingar som finns, alla produkter som finns. Jag har besökt hudläkare efter hudläkare. Barn stannade och pekade på mig --> "Mamma, har hon vattkoppor?". Jag tittade inte människor i ögonen, jag var skygg. DET om något var inte lätt - jag var knäckt. I flera år. Ge inte upp.

Redan efter två veckor på mitt nya kost och träningsschema känner jag att det finns människor som ifrågasätter mig och mina val. Som inte förstår sig på mig. Och nu går jag inte ens på diet! Jag har ingen bättre förklaring än: Jag vill det här! Jag vill känna känslan av att ha ett mål och nå dit. Idag mår jag bättre än vad jag någonsin gjort i hela mitt liv!

För ett tag sedan läste jag ett blogginlägg som Madde hade skrivit om varför man vill tävla i bodyfitness. Jag kan inte säga det bättre än henne, för hon har sattit ord på exakt det jag skulle vilja få folk att förstå, utan att alltid behöva förklara mig. Klicka på länken ovan, läs, begrunda. Du behöver inte förstå, bara acceptera.

Ett utdrag ur hennes inlägg:
"Att tävla med sin kropp kan vara det mest utmanande man kan ta sig för. Att hitta ett mål, oftast flera år fram i tiden, som du strävar emot, tar små steg emot, ser i fjärran, och varje dag fortsätter att behålla ögonen på, utan att avvika. Det är inget för mesar. Det är inget du gör för att du är lite fåfäng och gärna skulle bli av med bilringen kring midjan. Det är blod, svett och tårar. Mycket svett. Sjukt mycket tårar."

Ditt liv blir vad du gör det till. Jo, det är sant! Ingen annan kommer att gå dina promenader, laga dina lunchlådor, sova dina åtta timmar varje natt, ta hand om dina barn, träffa dina vänner, söka dig ett nytt jobb. Men det finns människor som kan stötta och det finns dom som kan stjälpa. Omge dig med människor som tror på dig och som lyfter dig, det blir så mycket enklare då. Allt blir så mycket enklare då.

♥