FitnessFrida

 

Ja, ta en titt på klockan igen - 04:30 och jag kan inte sova. Övertaggad och med en mage som strular (nervositet/spänningar som släpper i kombination med ett matintag som det senaste dygnet varit något utöver den vanliga dietmaten samt vätske och saltbalanser som inte är återställda fick min redan struliga mage att fucka ur en del) är det OMÖJLIGT att slappna av och sova. Dessutom rullar ju en massa tankar, funderingar och intryck från helgen runt i mitt huvud.

 

Vi börjar med det som många tycker är det väsentliga - hur gick det? Rent resultatmässigt kom jag på en 11 av 11 plats. Och ja, det suger att komma sist i sin egen klass, det tänker jag inte sticka under stolen med. Men Bodyfitness är en bedömningssport och det är domarna som dömmer, samtidigt som allt hänger på vilket "motstånd" man har. Jag måste nog ändå säga att konkurrensen inte var stenhård om dom sista platserna. Vi var ganska så jämna. Tjejerna i toppen spelade däremot i en division för sig. Vilken fysik, helt fantstiskt!

 

När man kommer på sista plats känns det direkt som om man måste börja försvara sig. Ni vet, komma med en förklaring.... Ja men... Dvs. Min egen försvarsmekanism mot vad andra ska tycka sätter direkt in. Men jag tänker inte göra det för jag är så SJUKT nöjd med min insats igår. Ni som har FB - titta bara på bilderna ni fått se - jag ler precis hela tiden och njöt av varenda sekund av vad dagen hade att erbjuda. Jag var i nuet, upplevde det jag så länge drömt om och kämpat för. Det var fantastiskt!

 

Hela helgen i sig kan sammanfattas med ett ord: magiskt. Välplanerad tävling, alla människor, allt fix och trix runt omkring, piffande, fixande, ätande, pumpande, vilande. Men för min egen del kändes det som ett litet antiklimax att just stå på scen. Jag hade förväntat mig en riktig kick av att stå i strålkastarljuset på scenen (jag har hört sååå många berätta om just det). Men jag upplevde aldrig att den känslan riktigt infann sig. För det första gick varje moment på scenen så fort att jag knappt hann tänka. Att fundera på om jag stod i rätt poser (det som jag och Madde övat på för att framhäva mina styrkor) under bland annat T-walken var inte ens att tänka på. Nej, det är inte så lätt som det ser ut... :o)

 

Jag har redan fått och vet att jag kommer att få ytterligare frågor om vad jag ska göra näst. Och ärligt talat vet jag inte. Jag ska låta dessa intryck få sjunka in, njuta av att vara i mål, glädjas åt att ha fått dela denna helg med mina två andra tävlande teamisar Louise och Sanna som knep en både 1:a och 3:e plats i långa klassen och samtidigt inspireras av alla träningsmänniskor och vilken fysik man faktiskt KAN ta sin kropp till.