FitnessFrida

Så är det en sån här dag och kväll igen då absolut ingenting känns kul. Har försökt ringa Lolle som vägrar svara o prata med mig, mysen är i stan, michelle hos sin pappa... AHHHHH!!! går mig själv på nerverna snart.... Tog ett bad efter middagen och ringde o pratade med Pär (som inte var så pratsugen). Hade hoppats på att det skulle göra mig på bättre humör. Nejdå, istället mår jag ju nästan sämre. Det väcker bara tankar och känslor om att jag saknar honom, att jag vill att det ska bli vi två. Pratade med honom lite grann i söndags o försökte få honom att förstå vad jag menade. Vi kom inte fram till något.

Jaha... Så var det helg, och Frida slår upp ögonen kockan åtta och kroppen vägrar att sova längre... Vad gör man?? Mamma och jag såg Män som hatar kvinnor på bio igår i Kista. Vilken underbart bra film, men också vidrig och gripande. Värd att se!! =) Då bion var slut vid halv tolv ringde Wiman. Dem var på väg till M&G (ovanligt va??). Spiknykter som jag var mötte jag upp dem där. Träffade på Pär också, han stod inte stadigt på benen kan man säga. Han mådde mycket dåligt och var så kelsjuk så jag undrade om det verkligen var han?

Man skaffar sig principer i vissa tillstånd, men vad är det egentligen som gör att man inte följer dem? Jag måste prata med Pärpan om hur jag känner och vad jag vill... Ska bara ta mig ork och kraft att göra det. Men faktum är att om han inte är redo att ge det ett försök, då tänker inte jag spilla mer tid på honom överhuvudtaget. Jag är ute efter ett förhållande, någon att få ge en massa kärlek till. Och om jag inte har någon annan att ge min kärlek till, då ska jag faan spara den till mig själv!! Så att jag kan lägga tid på mina vänner, se till att jag sover längre på helgerna och om jag mot förmodan skulle vakna tidigt så kan jag gå ut och ta morgonpromenader. Inte sitta och vänta på att någon ska vakna, någon som ändå ger sig av till Jimmy efter en stund.

Skärpning! Det är dags att höja värdet på Frida Bodin (moster jag älskar dina små citat) <3

Jag kom iväg till skolan iallafall.... med kläder på =P *hihi*. Idag hade vi två lektioner psykologi. Ska hålla på med ett arbete i en vecka nu och sedan är även den kursen avslutad... Men lektionen var jobbig idag, psykiskt påfrestande. Det blev lixom som en rejäl analys av mig själv och saker jag gått igenom. Vi pratar just nu om beteendepsykologi och hur man utvecklas som människa genom saker som händer under uppväxten etc.. Riktigt intressant!!

Passade på att handla mat på vägen hem, mina armar var långa så att dem släpade i marken när jag kom hem, måste bli bättre på det där med att endast handla så att man orkar bära hem det. =) Väl hemma hade det kommit lite reklam. Öppnade (som vanligt) mammas utskick från Åhlens & Lindex, så nu har jag blivit kär i en massa kläder också...
 
Röda små söta skor från och en brun snygg väska från åhlens
 Och en suuuper söt klänning från Lindex -> Vill ha!!

Ska träffa Michelle efter middagen... Vi ska träna ihop =) Förmodligen crosstrainern och sen vill jag köra lite styrka för magen =)

Det var inte länge sen jag skrev senast, I know... men jag känner just nu att jag bara måste få skriva av mig. Känns på något sätt som om jag är inne i en en slags livskris... (Oj, det där lät allvarligt) Det är nog inte så farligt, men just nu har energin och orken försvunnit totalt. Jag läser hälften av alla kurser som mina klasskompisar gör - ändå orkar/hinner jag inte med. Träningen går som på rutin, även fast jag faktiskt mår bättre utav den.. Och det är ju också så att det blir lättare att sysselsätta sig med ngåonting "kravlöst" när man har allt för mycket tankar som springer omkring i huvudet.

Helst av allt vill jag ta en lång paus, åka utomlands - till typ Thailand - i två, tre, ja helst fyra veckor. Bara få vara, sola och bli brun så jag känner mig fräsch igen. Vila ut mig, läsa alla böcker som ligger på hög och väntar. Jag vill äta god mat, utan att själv behöva laga den... Åh... blää för allt just nu!?

Drömmer också om att få flytta och börja om. På Mitt sätt. Göra saker för Min skull. Att helt enkelt få starta Mitt liv. För det är ju faktiskt så, jag har precis hela livet framför mig... och just nu känner jag att jag inte orkar trava runt i den värld som inte riktigt är min. Jag vill helt enkelt ha saker på mitt eget sätt och få bestämma själv... e det så konstigt att förstå? Och dessutom vill jag träffa någon som jag kan få ge all min kärlek åt. Jag längtar efter den där speciella känslan, och att få vara någons allt. Jag är ung, jag vet.... tiden kommer

"En vän hör sången i mitt hjärta & sjunger den för mig när minnet sviker"

Hade nog ett utav mitt livs jobbigaste samtal igår kväll. Efter att ha legat i sängen i två timmar och omvartannat gråtit och pratat med Mysen kände jag att jag bara var tvungen att ringa och prata med Pär. Det är ju så svårt också, att visa sig svag och sårbar inför andra människor, att dela sina innersta tankar och känslor med någon. Men jag tog mig i kragen, var tvungen att ringa för att bara få berätta hur jag tänker och vad som snurrar i mitt huvud. Och det var ju ungefär så som jag hade anat. Jag är kär. Han är inte det. I och för sig sa han till mig redan bland dem första gångerna vi träffades att han har svårt för att bli kär, inte vill/kan springa in i något på direkten.... och jag förstår, till och med förstod redan då vad det var han sa. Ändå ska det kännas så hårt. Jag sa helt enkelt till honom att jag är väldigt kär, men samtidigt rädd för att bli sårad och han för MIN skull skulle tala om var han står och hur han känner.

Sanningen är så hård att höra.

Fast han tycker ju om mig samtidigt (vilket jag förstår, enligt min moster är jag ju världens bästa,
och en tjej som jag känner lite halvt tycker jag är en underbar person och sa här om dagen att jag är en 110:a av 100 möjliga ;)... hehe... lite måste man ju få skoja om det =) Skämt åsido, hur går man vidare? man vill ju spendera tiden som finns med den man tycker om, samtidigt gör man det bara svårare för sig själv.

Han sa igår att han ska höra av sig i eftermiddag, vilket jag såklart hoppas han gör. Jag har ringt mycket, bara föra att få höra hans röst. Skickat sms bara för att visa att jag tänker på honom. Den största frågan som återstår är ju just den: Om jag slutade höra av mig, skulle du sakna mina samtal då? Om jag skulle "försvinna", skulle du sakna mig då? Svaret på dom frågorna är helt enkelt svaret på hur man går vidare.... 

Kan inte låta bli att lägga in några citat från låttexten jag publicerade på min blogg för ett tag sen, den av Sonja Alden. Den är ju så klockren! 

Snälla, gör inte om mitt namn och börja kalla mig för din.
Stjäl inte av min godhet för att fylla upp ditt hål.
Riv inte mina murar, som jag så omsorgsfullt har byggt.
Du får inte andas på min panna, inte få mig falla mer.
Och du får inte ha mig som en dröm, när jag vill va' din verklighet

Men du får ta den tid du behöver
för att förstå vad det är du vill
du får be en bön att tiden
du behöver räcker till.

Som grädde på moset, kom Lolle förbi mig sen. Vi gick till centrum för att köpa en stor påse godis. Och vem tror ni inte att det är som stänger coop då vi passerade förbi där? Jo, Andreas, väktaren på securitas. Snygg som man är, röd runt ögonen  efter tre timmars gråtande.... Kunde inte blivit bättre. Har inte sett människan på typ fyra månader, så ser man ut sådär. Kul!!! Är det inte typiskt att man alltid lyckas träffa dem man minst anar då man har dom sämsta förutsättningarna?! Ödet kanske?

Nu sa jag ner till gymet för att springa mig ordentligt svettig. Jag ska ta med den bästa musiken jag vet. Och ikväll ska jag jobba. Dagen går på.

dagens citat kan jag idag bara ge till Lolle och Mysen, som tack för allt: